Skogen är så gammal
att jag bara kan ana
när den tog sin början
Härifrån där jag ligger
i dess ständiga
början och slut
I går skars den ner
I går föddes de
som ska se
allt förändras
Tre bleknande, samiska gudinnor, en familj, en sjungande havssnäcka, är några av de gestalter som samlas i Linnea Axelssons nya diktsamling. Sjaunja är både ett väldigt naturområde dominerat av myrmark och ett samiskt efternamn. Här framträder människan som en infödd bland de cykliska växterna. En människa av begär, självdestruktivitet och kärlek, av minne och historia.