Nordkorea & bomben : krig, kärnvapen, propaganda, verklighet

Nordkorea är ett urfattigt industriland, som hålls under armarna av i första hand Kina. Självhärskarna i Kim-klanen har inga problem med att offra folket (låt dem äta gräs) för att i stället underhålla en miljonarmé samt bygga kärnvapen och missiler som kan leverera dem. Ingenstans i världen förekommer så utbredda och djupa kränkningar av den enskildes rättigheter. Ingenstans är befolkningen så brutalt hårt hållen, indelad i ett kastväsen. Elitens ömtåliga välståndsbubbla i huvudstaden Pyongyang bygger på att folkflertalet förtrycks under närmast ofattbara förhållanden.
Först skapades Nordkoreas armé, sedan republiken och därefter partiet. Nordkorea framträder som en krigsmakt som försett sig med en stats attribut, som regering, ministerier, ambassader osv. Helt unikt är inte detta: Jämför med Islamska staten uppbyggnad. Nationens väl och ve bygger på krigsmakten. Den är den störste arbetsgivaren, investeraren och konsumenten. Det finns inget civilsamhälle i Nordkorea. Krigsmakten dominerar varje enskilds hela liv.
Världssamfundet – främst USA, Kina, Japan, Sydkorea och Ryssland – har så divergerande säkerhetspolitiska och ekonomiska intressen att de är oförmögna att forma en gynnsam säkerhetspolitisk miljö i Ostasien. Kimisterna har kunnat spelat ut än den ene, än den andre mot varandra. Nordkoreas intresse är inte vapenstillestånd eller fred. Intresset är ett oklart läge, varken fred eller krig, där Nordkorea utan egentlig kostnad kan göra politiska utfall och militära provokationer för att genom kärnvapenavskräckning trygga regimens överlevnad.
Under årtionden har Nordkorea med Sydkorea, Kina, USA och Japan förhandlat fram ett stort antal olika nedrustningsavtal. Nordkorea har brutit dem alla.
Nordkorea är det enda land som har krig som inskriven målsättning i sin grundlag. Landet är i dag en etablerad kärnvapenmakt, som med sina interkontinentala missiler hotar mål i hela världen med kärnvapen. Grundlagen befäster kärnvapeninnehavet – det är inte förhandlingsbart.
Nordkorea kommer att falla sönder. Det är lockande att dra en historisk parallell. I sitt berömda tal om järnridån i Europa som hölls i mars 1946 i Fulton, Missouri, uttalade Winston Churchill sin övertygelse att Sovjetunionen skulle komma att falla. Tyvärr kunde han inte förutse när och hur kollapsen skulle komma. Skulle det ske "med ett brak eller som en viskning".
I slutet av år 2017 gjorde Nordkorea ett prov med en interkontinental ballistisk missil, som kan nå USA, samt sprängde en vätebomb. Ett enhälligt säkerhetsråd, notabelt är Kinas och Rysslands medverkan, har under åren infört allt hårdare ekonomiska sanktioner mot Nordkorea. Tillsammans med sekundära sanktioner som, EU m.fl. råder ett närmast totalt handelsembargo. Ordförande Kim Jong Il såg med särskild oro på närmandet mellan Kina, den traditionelle vännen, och USA, den traditionella fienden.
Kim Jong Un startade en fredskampanj och fick, med Sydkorea som mellanhand till ett toppmöte med president Ronald J. Trump i juni 2018. Året 2018 kom att utmärkas av toppmöten mellan Kina, Nordkorea, Sydkorea och Japan.
Genom ett förbluffande antal amerikanska självmål i toppmötet i Singapore i juni 2018 lyckades Kim effektivt tona ner frågan om Nordkoreas kärnvapenavrustning. Trots många unilaterala eftergifter fick Trump absolut ingenting i gengäld. Påfallande är att Kim lyckades splittra Kina och USA i sanktionsfrågan och synens på en nordkoreansk atomavrustning. Säkerhetsrådets sanktionsbeslut – avskaffa missilerna och kärnvapnen – mot Nordkorea har hux flux blivit förhandlingsbara. Kim lyckades även slå in en kil mellan USA och Sydkorea.
Uppföljning av toppmötena visade sig snart vara mer komplicerad om syftet är att avväpna Nordkorea. Kim Jong Il har vunnit status som en internationell statsman. Han har sockrat anrättningen genom att unilateralt göra obetydliga eftergifter och förväntar sig nu betydelsefulla och kostsamma, medgivande av USA och Sydkorea.
Kim har också vunnit tid att fortsätta utvecklingen av både missiler och klyvbart för flera kärnladdningar. Han har också i praktiken satt sig över de ekonomiska sanktionerna. Handeln med Kina och Ryssland växer.
I februari 2019 möttes president Trump och ordförande Kim till ett andra toppmöte, denna gång i Hanoi. Toppmötet sprack och Trump lämnade med buller igång.
Ett improviserat tredje toppmöte i juni 2019 vid vapenstillståndslinjen gav inte något resultat.
För att återgå till förhandlingsbordet vill Kim ha långtgående medgivanden av USA: Visa före årsskiftet 2019/20 att USA inte längre driver rn "fientlig" politik. "Annars…"
Alternativen är avskräckning, sanktioner och isolering av Nordkorea under årtionden framåt.
Eller kan Trump komma att provisoriskt acceptera Nordkoreas kärnvapen och ge Kim det han vill ha: Amerikanska överlevnadsgarantier för Kim och hans regim.